En städares vardag


När man går och städar på olika platser, i mitt fall kontor eller butiker, får man höra alla möjliga kommentarer. Jag är där för att göra mitt jobb, inte för att småprata - därför är jag inte så mycket för övrig kontakt med kunderna. Jag går in, gör det jag ska göra och ut igen.
När jag jobbade på Tornby, då speciellt när jag hade Ikanohuset fick jag snabbt vänja mig vid folks nedlåtande blickar och stirrande. Nu när jag är i Valla och varje dag ska städa ISS kontoret, där jag själv är anställd - har jag fått vänja mig vid Lanscaping-gubbarnas hälsningar (senast idag kallade de mig för Britney. Annars går jag under namnet "Lill-Lillian") och adminstration-gubbarna och tanterna hälsar glatt och min högste chef Charlotte kommer fram och småsnackar. När jag är klar är det bara att sätta sig ner i lunchrummet med en caffe laffe och bläddra i Corren.
Förstår ni vilken skillnad?
Ann-Britt och Katarina på Apoteket blev helt förtvivlade när min förman Daniella dök upp en gång istället för mig, den ENDA gången jag varit borta. Denna gång förvarnade jag dem redan idag att jag inte dyker upp på torsdag eftersom jag flyttar, de tog nyheten ganska lindrigt och var glada för min lya. (Typ alla på ISS vet att jag fick lyan??)

I vilket fall som helst.
Den absolut vanligaste kommentaren jag får är -
"Oj, nu kommer jag här och skitar ner för dig", följd av en min som ska skylla på dåligt samvete. Sen viner de snabbt förbi en. Nr 2 är -
"Var det fullt?", följt av en man som tittar ner på en när man är i färd med att byta papperskorg.

Öh?? Så totalt meningslösa saker att säga. Knappt att jag ens orkar ge bifall till dessa märkliga yttranden. Men jag antar att det beror på dåligt samvete att jag plockar upp deras skit, i det jantelagssamhälle vi lever i är det nog inte riktigt "accepterat" att tycka en städare är lika självklar som en sekreterare eller dylikt. Inte för att det inte finns undantag; dryga jävlar som inte ens tittar på en eller ens flyttar sig när man ska städa. Stackars självgoda jävlar.

En intressant anekdot om mitt spännande karriärsliv =)

Ingen hunk som hört av sig på min annons än. Fan vad besviken jag blir...
Snart ska jag dra till Virre (typ 3 min gångsväg härifrån) och glutta lite på hennes lya. Bild kommer efter 22.
TJOSAN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0