Kickmeyer

Ni som känner mig och som följt mitt liv ett tag, vet att saker och ting tar sig tvära kast fram och tillbaka när det gäller mig. Alltid.
När det går dåligt, så går det verkligen dåligt och allt är nattsvart så in åt av helvete.
Och när det sen börjar vända - ja då löser sig allt sakta men säkert.

Jag hittade kärleken, flyttade till Karlstad, blev sambo och fick ett heltidsjobb. Helt perfekt.
Tills VDn kallade in mig på sitt kontor i fredags och gav mig sparken.
Japp, ni läste rätt.
De hade "tappat allt förtroende för mig som säljare" och en massa annan bullshit. Så jag fick valet att vara kvar de 2 veckor som är uppsägningstiden eller så kunde jag skita i att komma tillbaka och påanmäla mig till alfa-kassa och sådant.
Kan ju säga direkt att jag inte kommer sätta min fot på det kontoret igen.
Jag drog ändå in över 1000kr om dagen, och det tycker jag personligen är en bedrift bara det när jag blev inslängd till en telefon efter att få hört deras bästa säljare prata i telefon i ca en halvtimme, utan att sälja något, och en snabb genomgång.
Och då kan jag tillägga att jag satt på ett redan sjunkande skepp.
Alla förutom jag där, kände varandra sedan tidigare. VDn var gift med Personalchefen, och avdelningenschefen var personalchefens bror. Samt att alla som satt där kände personalchefen sedan tidigare, då de alla jobbade på krogen.
Och när jag satt på anställningsintervjun sa de uttryckligen att "detta är inget telecom-jobb, så du behöver inte oroa dig för att få sparken efter 2 veckor om du inte sålt något".
Nä nä. 16 dagar och 17.000 kr senare så fick jag det där serverat av VDn.

Så nu är det bara att börja om från början.
Marcus ekonomi börjar gå i botten för att han måste betala för allt eftersom jag inte har någon inkomst.
Och jag känner mig allmänt misslyckad och blåst. Och fattig.

Men imorgon är det måndag och jag ska upp i sadeln igen. På ett sätt eller annat.


Jag & Virre på tjejkvällen

Puss & kram!