Kickmeyer

Ha ha ha ha. Ha. Eller aj.

Jag kom några minuter för sent, för busshelvetet tog tid som vanligt.
Upp framför mig tornar en lång, musklig blond hunk/karl. Som hette Karl. Och som var min PT för kvällen. Hö hö.
Inte helt fel o m  m a n  s ä g e r  s å.

Bara det att Karl är nog en liten sadist innerst inne.
För tuffare, smärtsammare, fullständigt urlakande pass har jag aldrig varit med om. Och jag har ändå tränat till och från i 10 år.
Jag kan knappt röra min överkropp, för att inte nämna armarna. Och jag vet att jag är bra på att stretcha.
Hela jag skakade av mjölksyra och Karl bara skrek : "En till! Kom igen, en till!".
Jag tog en till, men människan slutade ju aldrig skrika. Jag ångade seriöst hela jag under passet. Och då styrketränade vi. Då menar jag att vi liksom inte sprang på ett löpband eller gjorde hopp eller dylikt.
Jag har fanimej aldrig ångat under statisk träning, och jag har till och med tränat med Magnus Samuelsson.

Ja. Det var helt fucking underbart.
Och ett helt grymt nytt schema har jag fått. Längtar redan tills jag ska dit igen.

Måste bara låta mina armar växa tillbaka på kroppen.


// J