I'm always in this twilight


Har utvecklat en besatthet av Florence and the Machine. Seriously. Hur bra kan man vara?!

Flos röst är typ den klaraste och skönaste jag hört sedan jag föll för Nina Persson, och hon är ju helt jävla klockren live. Inte för att jag sett dem men tro mig, man hör tydligt vem som kan sjunga och inte på liveupptagningar.

Sedan är hon ju bara så cool. Liksom fulsnygg/mystisk/oförutsägbar. Lite som en brittisk variant av Juliette Lewis. ÅH. Jag dör.




Jag m å s t e se detta band! Funderar sieriöst på att åka till Bryssel i mars för att se dem på Europa-turnén. Hoppas att de kommer en sväng till Sverige igen.

Jag menar. De använder harpor i sin musik. Och när deras trailer brann på en av turnéerna så spelade de in ljudet av när harpornas strängar brast för att använda i en låt.

Hur sjukt bra?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0