Kickmeyer

Nej, sant.
Sitter hemma, ledig från jobbet ända fram till lördag. (Jag jobbar som personlig assistent.)
En aning tråkigt, trots att solen skiner ute och att temperaturen i alla fall ligger över fem plus. Jag blir bara så oerhört seg av att inte ha något att göra! Speciellt när man vaknar kl 06.45 av att hela huset börjar bli redo för avfärd till plugg och dylikt och man sedan inte kan somna om igen. Dessutom är jag sjuk, har fått en massa läskiga utslag i huvudet av en toning förra veckan, någon sorts allergisk reaktion. Vilket leder oss till min person.

Jag älskar att färga håret. Klippa och tona och platta. Från att ha haft midjelångt naturligt lockigt hår i nästan 18 år (och inte den blekaste aning om varför fön, spray och tupering behövdes) så fick jag ett lustigt ryck (ungefär samtidigt som min dåvarande pojkvän dumpade mig och hittade en ny) att bli en ny person. Så av föll håret hos min frisör Per och vips hade jag asymmetiskt frilla, kolsvart med blodröda slingor. Detta kombinerade jag med en nyfunnen passion för svart och Converse och deppade ihop mig totalt i alla Kents olika album.
Och så har det hållit på. En enda gång försökte jag mig på att bli blond, men det gick aldrig riktigt vägen. Och jag tenderar, som alltid när jag blir lite väl för vågad i mina val, att alltid gå tillbaka till ursprungsfärgen SVART eftersom... ja den är enkel. Problemet har alltid varit att hur faen får man ur svart hårfärg när man väl tröttnat??
Ja säg det den som vet. För nu sitter jag här med kolsvart hår och en tämligen sträng förbjudan att aldrig använda hårfärg igen eftersom jag uppenbarligen är extremt allergisk. Bevare mig väl...

I alla fall. 23 år gammal i december. Inte gjort något speciellt vettigt utav mitt liv, förutom helvetiskt mycket pluggande och goda betyg i språk. De senaste 4 åren har jag haft pojkvän, har en liten handfull vänner och stor familj. Jag är överdrivet förtjust i att sola, vilket såklart är ohälsosamt. Jag har snusat, men röker numera prince white. Jag gillar öl och att gå ut och ska loss, och är tyvärr/lyckligtvis också väldigt flirtig och go av naturen. 

Jag har tänkt bli journalist och sedan författare. Det är min grande plan med livet. Om det lyckas återstår att se.
För närvarande väntar jag på att det ska bli januari, vilket är då mitt livs störa äventyr/utmaning börjar.
Jag ska nämligen resa ner till Danmark och vara au pair. Inte särskilt orginellt kanske ni tänker. Nej, visserligen inte, men det är en golden opportunity. Speciellt med tanke på vilka jag ska jobba med, alla fördelar och pengarna jag kommer kunna lägga undan.
För att inte tala om att det blir första gången jag åker iväg helt själv och lär mig stå på mina egna darriga ben i hela 18 månader eller mer.

Inte alla i in omgivning har gillat beslutet. Speciellt inte Mr. Big som nu inte längre än min.. Ännu ett obekvämt beslut. Men i sanning det enda rätta!

Och som min padre Jocke sjunger (som jag för övrigt snart ska se i sthlm) Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting... men ingenting är - ingenting.
Ha ha, kanske låter helt ovettigt för er andra. Men åh så logiskt för mig.