Kickmeyer

Jaha, nu har älskling åkt, jag är kvar i Linköping, imorgon börjar jag jobba igen och allt är precis som vanligt igen.
Inget upplyftande alls.
Det har regnat i drygt en och en halv vecka och det gör en ju bara liiite deppig.
Har spenderat massor av tid med att ligga och mysa och glo på film, bara umgås och ta det lugnt.
I fredags blev det utgång med äskling och mor och c, för att fira att hon fyllt år. Det blev ju fiasko av hela skiten... trodde jag kommit över vissa bitar av mig själv, men tydligen icke!
Det är bara att erkänna mina fundementala misstag och gå vidare. Usch..

Det är mycket tankar som virvlar runt i huvudet just nu.
Och de är defenitivt negativa.
Mest handlar det om att jag så fruktansvärt starkt motsätter mig det faktum att jag måste jobba just där jag jobbar, att jag måste bo just där jag bor osv. Jag vill komma iväg, få jobb i K-stad, få till allt jag vill få till.
Noll tålamod, som ni som känner mig vet.
Jag känner mig så äckligt fångad av mina egna tankar, och karma-biten har jag glömt bort och neglegerat med följder därefter.
Så nu ska jag faktiskt ta tag i mitt liv som jag mer eller mindre skitit blanka fan i de senaste två månaderna.

Och det börjar jag med att säga Grattis till Mikael som blivit farfar ikväll, och till Richard och hans tjej för lilla Luna =)

Peace out