Att stressa ihjäl sig



På sistone har jag känt av att stress får mig att må dåligt.
Stress kan uttrycka sig på fler sätt än att ha bråttom, eller bli trött för att man har mycket att göra.
Långvarig stress integreras i ens medvetande, i ens kropp och i ens mönster och beteende.
I mitt fall handlar det om 1-2 års långvarig stress som blockerat de allra flesta sunda tankar, som hindrat mig från att hantera smått som stort, som satt sig som en tjock äcklig hinna av ren och pur frustration över allting.

Nyligen gick jag till sjukvården för att få hälp med detta, då jag relativt nyligen pga en helt annan händelse kraschade och fick upp ögonen för hur jag hållt på. Tyvärr fick jag inte det gensvaret jag hoppats på och står nu ensam i min jakt på ett mer balanserat liv med mindre stress.
Ja självklart har jag ju nära och kära som stöttar och ger mig råd.

I och med att lyckas bryta de gamla invanda mönstrena/tankesättet/reaktionerna måste jag nu och i framtiden helt omprioritera val jag tidigare tagit för givet, eller ens tänkt på att jag hade åsikter om.
Både när det gäller jobb, fritid, umgänge, intressen.

Med detta sagt vill jag att alla som jag kanskae inte alltid hör av mig till kan ha lite tålamod att man inte alltid svara på alla sms som kommmer. Man kanske inte alltid orkar svara på hur man mår.
Ibland kanske man bara vill vara. För att man mår bra av det.

Släng in ett inlägg på FB om det är något, så lovar jag att ni får se livstecken ;)

En lång dag - men bra dag.
Med köttbullar, häng, bussfärder, stan, en svart liten mops och minus den gaddning jag bokat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0