Kickmeyer

För ca 3-4 år sedan tyckte jag att jag var så rik.
Rik på kärlek, vänner och familj.

Men sanningen var att jag levde som en loppa mellan två naglar.
Killen ville umgås, tjejkompisen ville umgås, familjen ville umgås, killkompisarna ville umgås.
Min tid slets mellan alla dessa människor, och blev inte den ena besviken för att jag inte kunde vara med JUST den JUST då, så blev någon annan besviken eller arg för samma sak.
Sen blev de bittra mot varandra för att jag lade för mycket tid på den eller den.

Det var ett jävla helvete.

Jag har alltid varit en person som tycker om att vara själv. Jag behöver få vara själv. Jag mår verkligen inte bra om jag inte får vara ifred ibland.
Som tur har jag insett det under åren, och i dagsläget väljer jag själv när jag vill umgås och har också noga valt ut vilka jag vill umgås med - personer som känner mig och vet att jag fungerar på det här sättet.

Men ÄNDÅ får jag skit för att jag aldrig hör av mig. För att jag inte tar mig tid. För att jag inte svarar på alla sms. För att jag inte ringer. För att jag inte sitter online på internet hela tiden. Fast att jag lägger både tid, pengar och energi på att göra just dessa personer nöjda.
LÄÄÄÄÄGGGGG AAAAAAVVVV!!

Give me a fucking break.
Till er som känner er berörda - hela jävla jordklotet snurrar inte runt ER.