Jag står och väntar på min skjuts, men jag har glömt bort var jag ska.
Så jag flyter bara med och glider lika planlöst av. Mot en helt ny dag.
Vid ett nedbränt stadshotell hänger minnen envist kvar. En gång var du min stad men nu finns inget av mig kvar,
jag är helt säker
Har du den där känslan? Jag menar den där känslan.
Av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam.
Att någonting försvann.
Säg att du förstår mig. Jag vill att du förstår mig.
Du gör det mycket svårare än det egentligen är. Vad är min tystnad värd?
Jag kunde aldrig stanna upp, nej, aldrig någonsin stod jag still. Jag slängde bort så mycket tid när jag var ny och generös. Det är väl värt någonting?
Och ni som kallat mig er vän, er har jag lämnat gång på gång. Jag har behandlat er som skit, och jag ska lämna er igen. Jag är helt säker...
Där inget är sig likt. Fast allt är likadant.
När inget är sig likt. Fast allt är likadant...
Vad är min tystnad värd ?