Morgonpasset

av Sophie King gör mig sällskap i soffan. Svullna ögon. Sorg i hjärtat. Maktlösheten känns som en stor klump inombords. Över allt jag inte kan förändra. Över allt jag aldrig får tillbaka. Det gör så förbannat ont... Men jag vet att jag måste klara mig igenom det här. På nått Sätt. För jag saknar honom. Så vi kan umgåa, som vänner. Och jag är arg. På alla er som överger. Det sårar nått Så förbannat! Men visst, ni slipper. Saknar mina gamla vänner. Öl i trädgårdsföreningen. Musik På Linns balkong. Zlatan o Ryssen. Mina o Daniels promenader runt Berga. Min gamla stereo :) Mitt gamla liv. Vet inte om Det liv jag har nu är nått att ha.. Kära pappa sa ikväll att jag alltid är välkommen. Att om Det skiter sig här så kan jag flytta till stockholm, han hjälper mig. Det betyder mycket. Men just nu är jag trött På att flytta. Längtar efter en säng. Med en viss persons armar runt mig. Skål !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0